Mötet med Rickard
Ja storseans i Osby med Terry Evans.
Det är ju ett under att jag ens fick följa med, men på något sätt så känns det som att Rickard hade en liten mening i det som skedde när jag hittade min biljett.
Vi körde i god tid och hittade till Borgen i Osby.
Satte oss på tror det var 4:e raden, där satt vi och pratade om lite allt möjligt innan det började.
Hela salen blev fullsatt och vi var nog ca 300 pers.
Mellan 19.00 och 20.30 skulle seansen vara, sen fikapaus och de sista 45 min var det tid för lite frågor.
När han började så var paret precis brevid mamma de som fick en hälsning.
Det är så mäktigt att se hur de bekräftar vad Terry säger och hur rörda de blir.
När han hade pratat med 6 st så tänkte jag att nu kan det ju inte hinnas med så många fler innan det är paus, och då bara kommer han och ställer sig framför oss!
Han frågor om någon förlorat ett barn?
Då tar jag mamma på armen och vi blir helt tagna!
Han ser på mamma att hon blir helt tagen.
Hon får en mikrofon i handen så att han och de andra i publiken kan höra henne.
Han kom med så exakta påståenden.
Att han gått bort i en krasch, det gick så fruktansvärt fort.
Från att inte veta alls till att helt plötsligt bara vara borta.
Terry sa att jag var systern, att Rickard var så glad för min skull så han ville dansa.
Då kände jag att Rickard är stolt över mig.
Det vet jag ju såklart att han är, men att få lite bekräftelse på det ♥
Han frågade om jag hade kännt att något tagit på mitt hår? Ja svarade jag.
Det var Rickard!
Det är ett tag sen nu, men jag glömmer aldrig när jag kände att någon klappade mig och vidrörde mitt hår.
Jag kommer ihåg att jag tänkte det måste ha varit han.
Han sa även att han ställde till med lite allt möjligt där "borta" nu.
Ja det kan jag tänka mig, det hände alltid någonting var man än var med Rickard :)
Han sa att de fanns inga bra restauranger där och att han gärna ville hem till mamma och få äta lite av hennes goda mat. Kanske är det dags att laga korvstroganoff nu, för det har hon inte gjort sedan han dog.
Han var även ledsen för att han inte fått vara med och sjunga på hennes födelsedag.
Eva-Marie (mammas väninna) sa till henne att det måste ju ha varit hennes 50 årsdag.
Terry får då 300 personer att ställa sig upp och sjunga Ja må hon leva för lilla mamma ♥
Det var mäktigt!
Sen skojade han lite med mig oxå.
Frågade först om det var ok, och självklart var det ju det?!
Haha....
Han frågade hur det gick med min diet?
Inte så bra svarade jag :)
Nej kom ihåg att han ser allt!
När du står där i köket och stoppar något gott i munnen.
Någon frågar dig vad du äter på, och du svarar snabbt ingenting!
Bra karaktär!
Haha, som jag skrattade och skämdes.
Jag tänkte faktiskt på det tidigare den dagen.
Att jag var så dålig på att sköta det där.
Och Thommy brukar fråga mig vad jag äter på och svarar alltid lika snabbt: Ingenting!
Pinsamt men så roligt.
Det var några av godbitarna.
Vi fick så mycket till oss, men allt skriver jag inte.
Men vi fick tillräckligt med budskap för att få bevisat för oss att det verkligen var Rickard som pratade med oss.
Jag hör vad jag vill
Jag känner vad jag vill
Ingen kan säga att det är rätt eller fel
Jag tror ju det
Jag hör ju det
Jag känner ju det
Så säg inte till mig att det är fel
Det vet inte du
Det vet ingen som lever här och nu
Då vet vi vem som hade rätt eller fel
Tack min fina Älskade Bror ♥
Även om jag hörde allt var det ändå lika rörande att läsa det. Kram
låter som en underbar upplevelse <3
Mkt fint skrivit <3
Vilekn bra sammanfattning av kvällen + att GUnillas dikt verligen passar PERFEKT här! Jag är så glad att jag fick sitta bredvid och uppleva er fina stund!Kram
Hej Rebecca.
Det måste ha varit helt underbart att få vara med om detta. Klart att din bror är med dig och der och hör allt, som alla storebrödrar gör, även om han inte finns hos dig kroppsligt så finns han alltid runt er alla alltid. Det har ni ju verkligen fått bekräftat även om ni har kännt det innan också. Tänk vad mäktigt allt är helt otroligt. Tänk bara vilken beskyddare lilla Nima har i Rickard. Han kommer alltid att finnas vid hennes sida.
Jag är så glad för er skull, tårarna rinner när man läser om era upplevelser från igår, och Rickard kunde äntligen få berätta genom Terry att han finns runt omkring er hela tiden och att han är delaktig i allt som händer i er familj.
Kram till dig och din fina familj Rebecca<3
Jag blev tårögd när jag läste. Gud vilken känsla det måste varit för er, jag kan inte ens föreställa mig!! Så glad för Din/er skull över detta. Det måste på något sätt vara en lättnad, eller glädje, att veta att han ändå finns kvar någonstans =)
Jag blir alldeles rörd och samtidigt glad för er skull. Har aldrig förlorar någon som står mig riktigt nära så har ingen aning om hur det känns. Är säker på att R vakar över varje steg du tar. Kramar
Tack för ni ville dela med er av händelsen! Blir så glad för er skull :) Kram Frida
Jag blir helt tårögd!! Så skönt det måste kännas att få bekräftelse! Jätte glad för er skull! <3
Åhh vilken härlig känsla, måste vara det bästa man kan vara med om.
Glad för din skull
Kram
usch, nu sitter ja o bölar. så jäkla häftigt o känslosamt på samma gång. kan inte hitta rätt ord. kram
ojojoj.. så häftigt.. de e då bekräftat han e med er,
Jag förlorade min storasyster i cancer för några månader sedan, min undran har alltid varit om hon finns här hos mig i bland.. tror faktiskt de, det har hänt saker nu på sån kort tid som faktiskt är bra, undrar om hon har något med saken att göra.... tror faktiskt de, vill dock att om hon e här att hon kan VISA det..
tråkigt om din bror, men nu vet du att han e hos er ibland o håller koll på dig :)
Blir så varm och berörd i mitt hjärta av det du skriver! Kan inte heller låta bli att le när jag läste om "att stoppa nått i mun" Nån ser oss fast vi är ensamma:) Jag kommer nog tänka på det när jag smyger med mitt godisätande:) Samtidigt som jag säger ingenting har jag fuskat i dag:)
Kram till dej rebecca!
