Jag har fått känna på oron över vårt lilla barn.
Har varit orolig att hon inte får tillräckligt med mat,
och att hon inte ökar i vikt.

När hon föddes vägde hon 2860 gram.
När vi åkte hem dagen efter vägde hon 2800 gram.
Och sen när vi var på bb mottagningen på måndagen så vägde hon 2735 gram.
Det var då jag började bli orolig.
Men de sa att det var helt normalt och att de får tappa 10 % av sin födelsevikt utan att man behöver oroa sig.

Sen var det dags för blodprov. En kanyl sattes i handen.
Det gjorde ont i hela mig, men jag gjorde allt för att hålla tårarna borta.
Det ville inte riktigt rinna till så de fick trycka ut lite för att få till proverna.
Vilket resulterade i ett stort blåmärke på höger hand.
Doktorn lovade dock att det skulle ha gått bort tills hon gifte sig :)

Det visade även sig att vårt älskade lilla hjärta har gulsot.
Och de tog ett litet test med en liten avtryckare som mätte ett värde i pannan på henne.
Var det över 250 så ville de ta ett blodprov, och hon hade ett värde på 282.
Så en liten kanyl till fick sättas i andra handen på henne.
Då gick det mycket bättre, och de fick vad de behövde utan att trycka.

Proverna på gulsoten skulle skickas direkt och inom en timme skulle vi få svar.
Om det var för högt så skulle vi få bli inlagda på bb i 1 dygn och Nima skulle få sola.
Det är helt ofarligt och är ingen fara.
Men mina mammakänslor var jätteoroliga.

Proverna visade iaf att vi inte behövde sola, så lilla hjärtat hade inte så höga värden vilket kändes jätteskönt.

På tisdagen var det dags för BVC sköterskan att komma hem till oss för ett hembesök.
Så himla trevlig och trygg var hon.
Känns jättebra att vi fick just henne.

Hon lugnade mina oroskänslor lite och sen var det dags för en ny vikt på Nima.
Klädde av henne och la henne på vågen som visade 2820 gram.
Ååå vad det lättade mitt hjärta.
Hon hade ökat 85 gram på bara 1 dag.
Det hade vänt och gick uppåt igen.
En sten lättade från mitt hjärta :)

Jag har släppt oron kring amningen nu, innan skrev jag ner tidpunkt och vilket bröst hon ammade på.
Men man blir ju knäpp av att ha sån kontroll.
Jag litar på instinkten och tar bröstet som känns mest spänt nu, hon ammar när hon vaknar och visar att hon vill det.
Jag tittar inte så mycket på klockan utan måste lita på att vi fixar detta.

Och helt plötsligt så går det mycket bättre, mjölken rinner på jättebra.
Hon ammar jättefint och det gör inte lika ont längre.
Det funkar fint när man lär sig att slappna av.