Förlossningsberättelse.

Den 15 Juli 2010

Klockan 8.00 var vi på förlossningen och blev inskrivna.

Dom kopplade CTG, tog blodtryck, urinprov och satte en nål i handen.

Klockan 9.00 kommer läkaren, vi diskuterar om olika sätt att bli igångsatt.

Hon undersöker mig och konstaterar att jag är öppen 1,5 cm och sätter skalpelektrod och beslutar att vi ska sätta ett värkstimulerande dropp.

Klockan 10.00 startar droppet med en låg dos till att börja med 10 mg/h.

Jag känner mig väldigt pigg och lugn och vi är ute och går i korridorerna, och försöker röra på mig så mycket som möjligt.

Vid 12.00 känner jag något som är början till en värk.

Vi fortsätter vandra i korridorerna och droppet ökas med 10 mg/h varje halvtimme.

Vid 14.00 börjar jag få riktigt ont av värkarna.

14.45 så får jag lustgas för att värkarna kommer tätt och är smärtsamma.

Lustgasen ställs in på 30 %, Jag är öppen 3-4 cm och man sätter en ny elektrod då den första trillat av.

Nu har jag så pass ont så jag kommer inte ihåg så mycket, men Thommy har skrivit ner resten.

16.30 kräktes jag upp allt jag hade druckit under dagen.

Värkarna är väldigt smärtsamma och lustgasten ökades till 50 %.

17.00 ökar lustgasen till 60 % och är öppen ca 5 cm.

Pratar lite om smärtlindring med BM och vad det finns, men väljer att avvakta.

17.30 Vill ha epidural, och ber BM ordna detta.

Får antibiotika i dropp och narkosläkare kontaktas.

17.45 kommer narkosläkaren och ska lägga epiduralblockad.

Många sprutor görs i ordning, ca 4 st.

Nålen som skall föras in i ryggen är ca 8-10 cm och Jag har fått sätta mig på sängkanten för att få en böj på ryggen, Thommy står framför mig och stöttar mig. Jag kommer ihåg att jag hade svårt för att sitta upp när en värk kom då den var så smärtsam.

Narkosläkaren sätter inte in sprutan när jag har en värk utan väntar så att jag har slappnat av.

Hon sätter in nålen och på ca 5 minuter så är allt fixat och allt med epiduralen är klart, nu skall vi vänta i ca 8 minuter tills det har verkat.

Dom övervakar konstant mitt blodtryck och att jag har känsel och rörlighet i fötterna.

18.00 har epiduralen börjat verka.

Jag känner hur jag blir varm i hela kroppen och hur smärtan snabbt försvinner.

För varje värk som kommer så känner jag bara ett tryck neråt.

Jag känner att jag inte längre har behov av lustgasen så vi hänger tillbaka den.

18.50 står jag upp för första gången på ca 4 timmar.

Mår fantastiskt bra igen. Epiduralen är ju helt fantastisk.

Känner ingen smärta alls utan bara trycket varje gång en värk kommer.

19.15 undersöks igen

Öppen 8-9 cm.

Jag ställer mig på knä i sängen och lutar mig över ryggstödet som vi höjt upp. Där står jag och gungar med höfterna och försöker vara så rörlig som möjligt.

20.30 är jag helt öppen.

21.30 får en ny värkstimulerande droppåse och lägger mig ner igen.

Känner nu hur det börjar trycka på ordentligt.

21.35 Personal byte för kvällen.

21.45 undersöks jag och jag kan få börja krysta.

Krystvärkarna är inte tillräckligt täta så epiduralen kopplas bort.

Även hjärtljuden sjunker för lågt vid varje krystvärk, så jourpersonal tillkallas för provtagning av PH-värde.

Värdena var bra så nu kryster vi på ännu mer.

I sista krystvärken tar jag åter igen hjälp av lustgasen.

22.37 föder jag en flicka på 2860 gram och 50 cm, hon föds med navelstängen ett varv runt halsen men mår bra efter den har tagits bort.

Jag får upp henne på bröstet och glädjen är överväldigande.
Hon är så fin vår lilla Nima.
Thommy och jag tittar på varandra och sen på henne,
hon är helt underbar och vi gråter av glädje båda 2 ♥








Nima får högsta poäng på alla bedömningar, 10-10-10.

Om jag själv ska summera förlossningen så känner jag att det jobbigaste var mellan kl 15-18 då värkarna kom tätt och var smärtsamma. Jag tog hjälp av lustgasen men tyckte nog inte att det var någon höjdare.
Sen när jag fått epiduralen så kände jag mig pigg igen, att få komma upp och stå och röra lite på mig var så skönt. Jag ångrar inte en sekund att jag valde den.

Självklart var det tufft i sista krystvärken och jag fick då ta hjälp av lustgasen igen.
Just innan hon kom ut så spände det något fruktansvärt. Men det släppte så fort hon kommit ut.

Jag är väldigt nöjd med hur allt gick.
Har inte blivit skrämd, och är stolt över mig själv.
Självklart är jag jättestolt över Thommy som fanns med mig hela tiden.
Andades med mig i varje värk och kryste med mig.
Han var en klippa hela tiden ♥