Var ska man börja.

Mars månad, jag skulle fylla 25. Såg fram emot det, 25 känns som en bra ålder.
Men vad jag inte visste var att mitt år 2009 när jag skulle ha det bra och vara lycklig blev en ren kaos.
Hade fått en tid till cellprov för ca 2 år sedan som jag då tänkte många gånger att jag ska ringa och boka en tid, men det drogs på det ända tills den 9 Mars i år.
Då gjordes ett cellprov av en väldigt duktig och trevlig barnmorska på min vårdcentral.
Hon frågade lite frågor om min mens mm.
Då jag inte haft mens sedan november 2008 (4 månaders sedan) hon frågade även om vi försökte skaffa barn?
Jo, det gör vi. Vi har varit ett par i snart 4 år och försökt i gott och väl 3 år. Dock utan resultat.
Detta oroade nog henne lite och även mig såklart., har det gjort i många år nu känns det som.
Vi har försökt med att ta hjälp av fertilitetskliniken, men pga att jag är överviktig så vill dom att jag skulle gå ner för att de skulle kunna erbjuda sin hjälp. *suck*
Min barnmorska ville iaf erbjuda mig ett besök hos en gynekolog på vårdcentralen som är specialist.
Vi bokade en tid till henne redan den 11 Mars. Endast 2 dagar efter cellprovet.

Dagen jag var hos henne så gjorde hon ett vaginalt ultraljud, och sen skulle en massa blodprover tas.
Skulle nu behöva gå och vänta på resultat både ifrån cellprov och henne.

Sen kom domen... Jag fick ett brev hem på posten. Med texten jag aldrig glömmer. Dina prover visar att du helt tydligt har PCOS. (Polycystiskt ovariesyndrom) Fan med. Jag visste hela tiden att det var något fel men att man blir chockad när man får det svart på vitt. Inte konstigt att 3 års prövande inte gett resultat. Har ju inte haft någon ägglossning, ett av symptomen är övervikt. Det förklarar ju med min kroppsbyggnad. Allt som jag länge undrat över börjar falla på plats. Jag bröt ihop fullständigt. Hur gör vi nu? Kommer vi någonsin att få barn?

I brevet stod med att jag kunde få hjälp med en sofitikerad metod men var tvungen att gå ner i vikt. Men hallå tänker jag, Jag är ju överviktig pga min sjukdom, kan man då inte få hjälp med att gå ner i vikt? Jag lovar jag har provat en massa olika saker men utan bra resultat. Nej, jag vet inte hur detta ska gå till.

Under allt detta så firas min födelsedag, var inte alls sugen på något stort firande så det fick bli med bara släkt.

Sen några dagar efter första beskedet så kommer nästa. Jag visar på cellprovet att jag har cellförändringar.
Fan med, bokar en telefontid med min läkare för att få svar på alla mina frågor.
Hon säger då att hon kan se på svaren att jag måste göra något åt det.
Så en kolposkopi bokas in på kvinnokliniken.
Usch vad nervös jag va för detta.
Han tog 3 provbitar för att skicka iväg, han säger dock att där är mer kvar så han vill att vi ställer in oss på att det blir en operation för att ta bort toppen av livmodertappen.
Fy, sätter mig upp i stolen och svimmar av. Blev för mycket för mig.
Ska ta det lugnt säger dom till mig, tyckte jag att jag gjorde ett bra tag efter, men sen en kväll så blöder jag så fruktansvärt mycket så det fanns bara en sak att göra. Åka till akuten. Där undersöks jag och det är ifrån där provbitarna tagits som jag blöder och det vill inte sluta.
Doktorn vill skicka mig till operation men jag vill inte det. jag vill hem.
Vi försöker med en tamponad för att stoppa blödningen och avvaktar till morgondagen.
Som tur är så avtar blödningen och jag börjar må lite bättre.

Får provsvaren ifrån kolposkopin efter ett tag som visar att det är ofarliga förändringar som förhoppningsvis kommer att försvinna av sig själv. Efterkontroll gjordes nu för några veckor sen och nu ska en operation göras för att ta bort toppen av livmodertappen. Har fortfarande förändringarna kvar, så han vill ta bort det helt för att det inte ska bli allvarligare. Och jag är så himla nervös för detta ingrepp, jag vill bara att det ska vara över.

Nu,om min PCOS.
Bokar en ny tid till läkaren då vi bestämmer att jag ska äta p-piller i 3 månader.
Kan låta konstigt, men det är en liten hjälp på vägen med att gå ner i vikt (med PCOS så går man oftare ner i vikt när man börjar på p-piller, då jag får i mig rätt hormoner) och framkalla lite mens igen.
Och förhoppningsvis även ägglossning efter 3 månaders ätande av dessa.

Så det är där vi är idag, Jag märker iaf att p-pillerna hjälper. För det känns som man är i klimateriet. Svettningar!

Såklart så har våra vänner och familjer vetat. Men nu vet även ni.
Det var den nakna sanningen om mig.
Klart att folk har frågat om inte vi ska ha barn snart, men vi har haft våra falska svar.
Nu är det dags att svara ärligt på frågan.
Klart att vi vill ha barn, men alla har det inte lika lätt. Vi kämpar, tro oss.
Och vi ska lyckas.
Men vi är självklart ändå lyckliga för er som blir gravida.

Info från netdoktor.se

Polycystiskt ovariesyndrom, eller PCOS som det också kallas, är ett tillstånd hos kvinnan med cystor på äggstockarna och en onormal hormonproduktion med för höga nivåer av manliga könshormoner. Detta leder till flera konsekvenser. Dels fungerar inte äggstockarna normalt vilket kan leda till mensrubbningar och infertilitet.

Dels kan de ökade mängderna manligt könshormon leda till manlig kroppsbehåring (så kallad hirsutism) Därtill ökar känsligheten mot insulin i kroppen vilket kan leda till diabetes och därmed ge en ökad risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdomar.

Symptom och förekomst

För att man ska få diagnosen PCOS krävs att man har flera symptom förutom cystor (små vätskefyllda blåsor) på äggstockarna. Bland dessa symptom finns kraftig kroppsbehåring (hirsutism), förstorade äggstockar, upprepade missfall och utebliven eller oregelbunden menstruation samt BMI över 25. Högre nivåer av könshormonerna hormonerna LH, testosteron och androstenedion har också ett samband med PCOS.

PCOS är den vanligaste orsaken till infertilitet på grund av uteblivna ägglossningar. Utebliven graviditet är också den vanligaste orsaken till att man upptäcker att någon har PCOS. Slumpvisa undersökningar har visat att PCOS är mycket vanligt. Mellan 5 och 15 procent av alla fertila kvinnor beräknas lida av det i någon grad. Av dem är runt 40 procent överviktiga vilket påvisar kopplingen mellan PCOS och övervikt.

Man kan ha olika svår grad av PCOS.  Den mest utmärkande formen kallas Stein-Leventhal's syndrom efter forskarna som upptäckte syndromet på 1930-talet. Vid Stein-Leventhal's syndrom har man alla symptom som hänger ihop med PCOS.

Diagnos

För att ställa diagnosen PCOS gör man dels en ultraljudsundersökning för att kontrollera om det finns fler än 8-10 stycken cystor i äggstockarna. Dessutom gör man en hormonanalys där halten av könshormoner som östrogen och progesteron mäts. Man gör normalt även en hälsokontroll och mäter blodsocker och blodfetter.

Behandling

Till att börja med finns det inget botemedel mot PCOS.  Det har dock visat sig att viktnedgång och motion är oerhört viktigt. Har man en lindrig form av syndromet kan det räcka med att man motionerar och är noga med maten.

I övrigt gäller att behandlingen skiljer sig beroende på om kvinnan vill bli gravid eller inte. För kvinnor som inte önskar bli gravida är den vanligaste behandlingen p-piller. Hormoner i p-piller kan nämligen blockera kvinnans egen produktion av manliga hormoner vilket hämmar utvecklingen av cystor. Detta gör även att risken för cancer i livmodern, som är högre hos kvinnor som har PCOS, minskar.

För de kvinnor som vill bli gravida försöker man stimulera äggstockarna till ägglossning genom att ge mediciner. Om inte det fungerar kan man operera. Då skärs små hål i äggstocksväggen och på så sätt ökar chansen för att ett ägg ska utvecklas och frigöras.

Vilka drabbas och varför?

Orsaken till varför vissa kvinnor drabbas av PCOS är inte helt klarlagd. Man vet dock att det finns ett genetiskt samband. Detta visar sig även på den manliga delen av släkten som tidigt håravfall (före 30 års ålder). I männens fall beror detta primärt på höga testosteronnivåer. Andra faktorer som man tror påverkar risken för PCOS är diabetes typ 2 i familjen, högt BMI före graviditeten och stor viktökning under graviditeten.