Spökvandring på bäckaskog slott
Fy för.
Jag vet inte hur jag ska skriva här.
Vill inte skriva för ingående om någon som läser ska gå den.
Då förstör jag kanske hela grejen.
Men vilken upplevelse det var.
Som jag känner idag så gör jag aldrig om det.
Jag blev så jäkla rädd, skakade i hela kroppen och det kom någon tår med.
Höll mig hårt i Helen och en lyckta i den andra handen.
Det värsta var i den sista trappan vi gick.
Där satt någon i rummet vi gick förbi först på vägen upp.
Sen i rummet vi kom till där uppe så höll jag på att få en hjärtinfarkt.
Det kom ut 2 st tror jag att det var, från något och sprang ner i trappan.
Då säger guiden att vi ska gå ner igen.
Ja fy för vad jag var rädd då.
Mitt i trappan i en sväng så tar någon tag i armarna på oss som går förbi.
Ja jag bara sa att rör du mig så trillar jag ner för hela trappan.
Jag tror att jag i ren panik slängde mig förbi hörnan.
De fick inte fatt i mig men jag höll på att stupa ner.
Så stackars Jenny fick typ hålla mig i jackan eller något för att jag skulle reda ut det.
Och jag höll hårt i mamma på min vänstra sida.
Ja vilken kaos....
Nej, nu har jag gjort det och aldrig igen.
Vi fick en god pajbuffé efter vandringen.
Och där fick vi många skratt.
Chefen hade en present till alla.
En bok om spöken på Bäckaskog slott.
Signerad =)
Jag gjorde bort mig som vanligt.
Men jag bjuder på det!
Thats Me......
Tack alla kollegor för en jobbig, svettig, äcklig, men jäkligt rolig kväll.
Är man inte lika lättskrämd som jag så tycker jag absolut att man ska prova på denna spökvandringen.
Jag vet inte hur jag ska skriva här.
Vill inte skriva för ingående om någon som läser ska gå den.
Då förstör jag kanske hela grejen.
Men vilken upplevelse det var.
Som jag känner idag så gör jag aldrig om det.
Jag blev så jäkla rädd, skakade i hela kroppen och det kom någon tår med.
Höll mig hårt i Helen och en lyckta i den andra handen.
Det värsta var i den sista trappan vi gick.
Där satt någon i rummet vi gick förbi först på vägen upp.
Sen i rummet vi kom till där uppe så höll jag på att få en hjärtinfarkt.
Det kom ut 2 st tror jag att det var, från något och sprang ner i trappan.
Då säger guiden att vi ska gå ner igen.
Ja fy för vad jag var rädd då.
Mitt i trappan i en sväng så tar någon tag i armarna på oss som går förbi.
Ja jag bara sa att rör du mig så trillar jag ner för hela trappan.
Jag tror att jag i ren panik slängde mig förbi hörnan.
De fick inte fatt i mig men jag höll på att stupa ner.
Så stackars Jenny fick typ hålla mig i jackan eller något för att jag skulle reda ut det.
Och jag höll hårt i mamma på min vänstra sida.
Ja vilken kaos....
Nej, nu har jag gjort det och aldrig igen.
Vi fick en god pajbuffé efter vandringen.
Och där fick vi många skratt.
Chefen hade en present till alla.
En bok om spöken på Bäckaskog slott.
Signerad =)
Jag gjorde bort mig som vanligt.
Men jag bjuder på det!
Thats Me......
Tack alla kollegor för en jobbig, svettig, äcklig, men jäkligt rolig kväll.
Är man inte lika lättskrämd som jag så tycker jag absolut att man ska prova på denna spökvandringen.
Kommentarer
Annika
Ååå va kul och spännande det låter!
Trackback
