Mamma & Pappa 30 År
Klockan är ju över 12 =)
Vår 30-årsdag
Min man och jag har 30 år tillsammans
Tänk....
År 1978 vi träffades på Sommarlust, ett omtyckt dansställe i vår stad. Jag var nyss fyllda 18 och Peter ett halvår äldre. Vi förlovade oss nyårsafton samma år.
År 1979 köpte vi oss en hund. Vi bodde i en tvårumslägenhet. Vi arbetade i veckorna och det var ofta fest med kompisar på helgerna.
År 1980 flyttade vi till en trerumslägenhet och började planera för en framtid tillsammans som innefattar barn.
År 1981 blev jag gravid och på hösten fick vi en son. Vårt efterlängtade barn som vi döpte till Rickard.
År 1982 var jag mammaledig nästan hela året och var hemma med Rickard.
År 1983 arbetade jag deltid och Rickard var på dagis när jag jobbade. Vi önskar att bygga oss en egen villa och ställde oss i tomtkö. Allt flöt på ganska snabbt och strax innan jul samma år flyttade vi in i vår nybyggda villa i Fjälkinge. Jag är då i sjätte månaden med vårt andra barn.
År 1984 fick vi vår dotter och Rickard fick en lillasyster. Vi döpte henne till Rebecca och gifte oss på samma dag i kyrkan på midsommarafton det året. Jag var mammaledig och hemma med barnen hela året.
År 1985 började jag arbeta igen och barnen var på dagis. Allt vi gjorde gjordes tillsammans med barnen. Vi
lämnade sällan bort dem utan umgicks med andra familjer som också hade barn i ungefär samma åldrar.
År 1986, 1987 och 1988 flöt på och det var mycket på barnens villkor med semestrar på Liseberg, Skara sommarland, Legoland, High Chaparall mm, på kvällar och helger var det olika idrottsaktiviteker såsom fotboll, gymnastik, ridning, simskola mm.
År 1989 föddes vårt tredje barn, ännu en son som döptes till Robin. Det kändes nästan som att få en liten "sladdis" eftersom det skiljde fem år mellan de två sista. Jag var mammaledig hela det året. Rickard gick i ettan och på fritids när lillebror föddes, Rebecca gick på dagis och kom att sakna dagis så förtvivlat under min mammaledighet det året. Så på hösten kom Rebecca med som femåring i lekis-gruppen och Rickard började i tvåan.
År 1990, 1991, 1992 var väl som barnfamiljers liv i allmänhet. Det var mycket sjukdomar under denna tid minns jag, många turer ut och in på sjukhus. I början på år 1992 upptäcktes en stor vattenläcka under vårt hus och vi var tvungna att tömma huset, flytta till ett annat boende och magasinera möbler och tillhörigheter som vi inte behövde under ett par månader. Allt skedde under en vecka och vi flyttade till en stor lägenhet ett par mil härifrån. Jag fick ha hyrbil för att kunna skjutsa barnen till sina skolor och fritids och dagmamma på vardagarna. Detta var ett par påfrestande månader för vårt äktenskap och hade vi inte fått flytta hem igen efter två långa månader så hade det nog blivit skilsmässa den gången.
År 1993 till år 1998 var det återigen år som flöt på i vanligt "svensson-liv" Min dröm hade alltid varit att hela familjen skulle kunna åka på utlandssemester. Sommaren 1998 hade vi sparat tillräckligt med pengar och åkte alla fem till Mallorca. En sån lycka! En sån upplevelse för oss alla!
År 1999 var däremot ett år med motgångar. Jag tvingas genomgå en operation i början på året och hade några veckor av dödsångest innan vi fick ett glädjande besked. Peter ska fylla 40 år på hösten och jag planerade en weekend för oss två i Danmark. Tre dagar innan han fyller år är både Peter och Rickard med i en trafikolycka mellan två fordon och de blev ganska svårt skadade. Det blev skador i huvud, nacke och ansikte. Peter fick genomgå ett par olika operationer och Rickard fick en bestående whiplash-skada efter den olyckan.
År 2000 och åren framåt är år när de två äldsta barnen nu börjar bli vuxna och flyttar hemifrån till egna lägenheter. Det kommer in nya människor i våra liv i form av flickvänner och pojkvänner till barnen. En del blev inte långvariga och en del fanns där en längre tid. Familjen är ända alltid viktig för oss alla och bekymmer är till för att försöka lösas. Vi finns där alltid som föräldrar och barnen känner hemmet som sin trygghet.
År 2005 var det bara yngste sonen som bodde kvar hemma. Han gick sista året i grundskolan. Det är också detta år som ska komma att bli det värsta året för oss alla. Det är detta året vi får beskedet av två uniformerade poliser att vår äldste år Rickard har avlidit efter en trafikolycka och att kroppen varit svårt att identifiera. Det är detta året vi alla i familjen föll ner i helvetes svarta hål.
År 2006, 2007 har varit kämpiga år. Vi är tvungna att hjälpa varandra hela tiden. En av oss i familjen lyckas alltid stå stark när de andra är svaga och tvärtom. Nästa gång är det någon annan i familjen som tar på sig den starka rollen. Det har blivit vårt sätt för att överleva.
Nu är det år 2008 och det är idag 11 mars och 30 år sedan jag och Peter blev ett par. Så stark som vår kärlek har varit under de senaste åren har den inte varit innan. Den har vuxit sig stark genom allt vi har tvingats uppleva. Och våra barn är vårt allt!
Skrivit av Min Älskade Mamma
Jag ÄLSKAR Er
Blev sent nu ikväll.
Precis färdiga med det vi kunnat göra med köket idag.
Oj vilken skillnad =)
Men jag är så besviken på mig själv.
Jag målade ju mycket i huset, och jag blev då grym på alla kanter som man ska vara noga med.
Jag kan lova att det var under all kritik idag.
Fattar inte vad som hänt.
Jag var värdelös.
Men Älsklingen tyckte att det inte var något =)
Antagligen för längesen jag målade =(
Nej nu lite nya krafter och sen tar vi nya tag imorrn igen.
Natti
vilket underbart liv.. Ja tillomed dem dragiska åren i slutet.. för det har nog stärkt er som familj som jag nu ser starkare än någonsin. Ni e människor att se upp till.. tack för att ni finns och kan ge hopp till andra som mår dåligt..
fan jag började böla!!!!
tamsmiia!!!
men ack så fint skrivit,bergochdalbanor höga toppar och djupa dalar men kärlek sååå stark!!!
Fint skrivet! Fin familj du verkar ha =)